In the future we will look back with a fear in our eye and a gun in our hand

Ett år senare och ingenting är som man trodde att det skulle vara, det känns inte ens som att det är i närheten . Men ett år senare och man kanske är lite klokare ändå. Året blev inte som man trodde, men sen när blir livet som jag tror att det skall bli? Precis.

Ännu en födelsedag är iallafall förbi. 23 är de gamla, 24 är det nya.
En födelsedag som solen valde att visa sig på, en dag med trevligt sällskap och ett trevligt jobbpass och som avslutades med en cider eller två i blandat sällskap.

Ingen tårta, inga presenter – är det så det är när man är vuxen? Men inget att klaga på, dagen var bra ändå. Me, myself and I make it all.

Och snart hemfärd till Gävle med hela flyttlasset, det om något skall bli skönt. Dagarna räknas ned och dagen D kommer fortare och fortare, i början på maj så kommer man hem igen. vad man skall göra är oklart, men jag får väl mysa med systersonen och ta hand om mor mig, sånt där jag kan bäst ;-P

Hem till vänner och äventyr, kanske införa tisdagsölen igen? Skulle nog dock behöva fler kvinnliga vänner, jag får kanske jobba på det.

Under tiden så ser vi fram emot nästa vecka eller gör vi verkligen det? Skolstart och jag vet vad som väntar, omöjliga samtal med lärare och ännu ett bevis och förståelse för varför jag drar hem tidigare. Nöjd tjej? Det kan vi ju diskutera…

Men det händer inte så mycket. Jag glömmer bort det.
Och jag har hemlängtan.

Men snart kanske jag har lika många saker att hålla mig kvar här som jag har att åka hem tidigare. Kanske.

Men jag tvivlar.

Jag brukar alltid känna mig vilsen och inte ha ett riktigt hem. Men igår drabbades jag av hemlängtan. Jag ville Hem till familjen.
Känslan har fortfarande inte lämnat mig.
Och igår efter jobbet var jag trött, och när jag är trött kan jag bli grinig, och att bilen då valde att krångla gjorde inte saken bättre och det gjorde att längtan blev större.

Och även om jag bara ska hem för en blixtvisit, så ska det bli skönt att komma hem en stund. Träffa familj och Johanna. andas.

Sen är det 3 månader kvar. Tiden går fort..

Jag lever i nuet, jag har fått en slags tillfällig frid. Men jag söker men hela tiden framåt, jag vill lösa framtiden, jag vill ha en klar och tydlig plan.

Jag jobbar på det. Jag är lite fast, men jag söker. Jag söker med ljus och lykta och jag försöker använda mig av mina ord.

Tror att jag har hittat ett sätt, nu återstår bara att se om det ger utdelning.

Mitt mål, ja det ska jag väl nå

Att återigen sitta bakom kassan på Ica känns – delat. Det är roligt att tjäna pengar, och att ha någonting att göra – men samtidigt är det skrämmande. Men det märks att gamla vanor är lätta att ta upp igen, PLU numrena börjar komma tillbaka och sitta igen, det som är mest jobbigt är all hantering av det norska, kontanter och separat kortläsare, fast det går ganska lätt.

Men vad är det man säger, cash is king- right?

Rastlöshet är en oro i kroppen som gör att det är svårt att slappna av eller sitta still.

Rastlöshet kan vara en effekt av fysisk eller mental understimulering men också en effekt av oro som kan uppstå från ångest eller ängslan eller som ett personlighetsdrag inte minst hos småbarn och barn i puberteten.

Eller är det något mer?

Vissa saker är känsliga ämnen, dom kan få en att bli tårögd bara man tänker på det eller ser något som påminner om det.

I ett och samma inlägg är det två, min älskade systerson och min far.

http://www.malinuska.se/?p=552

Håll ut bara, en vecka kvar tills vi ska till sjukgymnasten och endast 19 dagar kvar tills man får pengar på kontot, wiho! Om inget magiskt händer innan dess, hoppas kan man ju Skulle ju inte vara så tokigt att ha lite mer pengar på kontot och ett par vanliga vinterkängor. Menmen.
Först och främst lär jag se till att få en fungerande bil. Antingen genom att lyckas överlista mitt bilfanskap eller genom att lyckas byta bort den mot en bättre bil i nuvarande skick.

Säger ju det, karmas a bitch and I guess I pissed and karma before.. Kanske borde göra som Earl?

Att det bara är för att jag inte har haft en riktig vardag på en vecka. Jag vet att jag alltid blir såhär då.

Men jag trivs inte.

Jag är vilsen som människa och vet inte riktigt vad jag skall göra med mig själv.
Jag är raslöst. Jag är boende i en ort där det endast är två saker som gäller – träna eller festa. Mer alternativ än så finns inte riktigt Inte ens skolarbete räcker till för att hålla en sysselsatt och något jobb blev det ju inte som det ser ut just nu. Typiskt. En rastlös Frida – det är ju precis vad den här världen behöver.

Och bara för att man har slappnat av en vecka och inte haft något att göra så har man inga rutiner, sover som en kråka och har man inget att göra så känner man av värken betydligt mera. Heja! Betydligt mer tråkigare när man inte har haft en fungerande tv heller. Heja Heja!

Lär styra upp den här vardagen på något sätt.

Nu är jag tillbaka, så tappa inte bort mig igen